Hej.
Jag har vart med om en del sexuella "övergrepp", bland annat har mitt ex tvingat sig till analsex så jag började blöda (han överraskade mig totalt bakifrån, så det han bara bli några penetrationer innan jag slog undan honom, men han var väldigt väl medveten om att jag absolut inte ville), och en annan gång vaknade jag av att en äcklig kille jag aldrig förr snackat med låg och taffsade mig på tuttarna och mellan benen samtidigt som han själv runkade.
Nu bryr jag mig inte så mycket om just DET, jag har vart med om en del liknande som sagt - live with it. Mitt problem är dock att jag tycker SYND om dessa personer. Jag är inte så pryd och blame:ar inte mig själv för vad som hänt, men jag har berättat om dessa händelser för andra och DIREKT får jag dåligt samvete. Jag tänker "Varför skulle jag berätta detta för folk, nu kommer ju dom (snubbarna som tagit sig friheter med mig) skämmas jättemycket och inte kunna kolla sina kompisar i ögonen! och så kommer dom tycka jag är en riktig bitch!" Typ sånna tankar. Vadfan är det som är fel på mig? hur fan kan jag tycka synd om dessa as?

Det är absolut inget fel på dig! När man varit med om övergrepp så ser man sig själv som ett offer, att det var ens eget fel och det är synd om dom som gjort det. Men det är alldeles fel. Dom är sjuka och ofta har något traumatiskt hänt dom, och dom kan ofta behäva terapi. Du ska inte få dåligt samvete det är bra att berätta för andra och ventilera ut sig, jag tycker även att du ska ta kontakt med en psykolog/kurator och prata med vad som hänt och polis änmäla dom. Det är då du hjälper dom som mest. Så dom kan få gå i terapi och lära sig hantera sina känslor. Du ska inte tänka att du ska leva med det, det är som att du prioriterar andras välmående framför ditt egna, det ska du absolut inte göra. Att du kommer tycka du är en bitch, det kanske dom kommer göra, men jag tror också att dom kommer tacka dig senare i livet om du skulle änmäla dom nu så dom får hjälp i detta tidiga stadiet då det inte handlar om allvarliga saker utan är lätt att fixa till. Stå på dig tjejen och du är unik! Var rädd om dig själv!

heej !
Jag är 15 år fyllde i juni. Och jag har inte haft sex än. Jag känner mig redo men jag vet inte. Jag har inte någon killer lr nått. Men tänk om han/hans kompisar retar mig för jag var för "trång" lr ngt. Jag vet inte vad jag ska göra känner mig redo men jag vill inte ha rykten lr bli retad i skola osv. Tänk om det skulle göra jätte ont lr att den skulle tycka jag var jätte dålig. tänk om han inte äns skulle komma in ? vad skulle då hända ? finns det något sätt jag skulle kunna göra för att inte vara så "trång" jag har inte äns använt tmpong än. Jag är rädd men vet inte vrf. Är det ovanligt att en 15 åring inte haft sex än ? Vad tycker du ? skulle vara snällt att få ett svar så snabbt som möjligt

Det är absolut inte ovanligt att 15åringar inte haft sex, det är mellan 14-16 som man brukar börja känna efter hur det känns "där nere". Något specifikt du kan göra för att inte vara trång finns väl egentligen inte, är du kåt så vidgas slidan och blir våt,  så skulle han inte komma in i dig eller tycka att du var för trång så har han inte fått dig tillräkligt kåt. Det du själv skulle kunna göra är väl att pilla lite på dig själv, känna hur det känns och du kan även köra in ett/flera fingrar och känna hur det känns. Det är en bra början, sen kan du ju alltid testa att föra in andra saker också, men tänk då på att det måste vara rent och inte ha vassa kanter då det är väldigt lätt att riva sig och skada huden i slidan, för innan du ska låta någon annan känna och ta på dig så tycker jag att du själv ska göra det. Det kan vara bra om du tycker att killen är tråkig i sängen och då kan du säga "gör si eller så istället" och ge lite tips för att du ska kunna slappna av och bli kåt. Skulle han inte komma in i dig så händer väl inte så mycket, ni kan fortsätta att göra varandra kåt och värma upp lite mer, och gör man det och båda parterna vill så brukar det inte bli problem. Känner du dig inte 100% redo så tycker jag att du ska vänta, för är du inte rikitigt redo så slappnar du inte av och kan tycka att hela situvationen är obekväm/obehaglig och skulle du tycka dig vara helt redo men ändå känner så så måste du berätta för killen att du inte trivs med situvationen, ni kanske måste byta ställning, värma upp lite mer med att fingra på varandra och så. Du ska aldrig göra något du inte är helt säker på att du vill. Och nästan viktigast av allt. Använd preventiv medel. Det finns många alternativ. Men jag rekomenderar dig att anväda kondom då den är säkrast, och skyddar mot köns sjukdomar och att du inte ska bli gravid! Var rädd om dig! Du är unik!

Var rädd om er! Ni är unika! Båda två!

Fast i drogerna?

Hej! Jag tror att jag är fast i drogerna. Jag har hållit på med droger i snart ett halvt år. Jag höll på med droger för 2 år sen också, men sen hämtade snuten och soc mig och placerade mig på en låst institution. Och då var jag ju tvungen att sluta, jag bodde där i ca ett halvår. Men när jag kom ut började jag umgås med dem jag umgicks med innan. Det gick ett år och nu har jag börjat igen. Vad ska jag göra??! Jag vill inte in på det hemmet igen. Men jag måste få prata med någon. Jag vägrar att ringa till Bris och socialen kan jag inte berätta detta för. Då är jag så gott som död! Men snälla hjälp mig! Har börjat med kriminella saker också! Men jag behöver hjälp med drogerna! Tar allt från amfetamin till kat. Jag tar riktigt mycket! Min mamma vet ingenting om det. Så jag vete fan vad jag ska göra. Jag ber om ett svar!

Hej! Jag förstår på ditt brev att du verkligen vill ha hjälp att hitta fram till ett vanligt liv, utan droger och kriminalitet. Du kan gå flera vägar:

Ta kontakt med BUP, en öppenvårdsmottagning inom psykiatrin eller en drogklinik. Du hittar telefonnummer till din hemort om du googlar på BUP eller öppenvårdsmottagning. Om du vill prata med någon som kan stödja dig, eller har frågor om hur man slutar med droger kan du ringa till Maria ungdom i Stockholm. Det är öppet dygnet runt. Tel 08-672 45 60.

På www.drugsmart.com och på www.vardguiden.se kan man få information om hur man kan göra för att sluta med droger och du kan även ställa egna frågor.

Jag tycker att du ska prata med din mamma, och be henne hjälpa dig att hitta fram till en behandling som passar dig. Jag tycker du ska hjälpa dig själv nu, medan du inser att du vill ha hjälp. Du kommer att behöva förändra din livsstil, och du kommer att behöva hitta både ditt mod och din disciplin. Det är ditt liv värt.

Jag är så tjock

Hej,
jag är en tjej på 13 år, och jag tycker att jag är jättetjock. Jag är 172 centimeter lång och väger typ 63. Det är inte ett så stort problem men jag kan inte sluta tänka på det. Varje gång jag har ätit något så känns det som om jag ska spy. Men jag har rätt bra självförtroende, det är bara att jag är så tjock...

Hej.
Det skulle vara bra om jag hade dig framför mig när jag ska skriva svar så att jag kan se om du är tjock eller ej. Nu har jag inte det och då får man gå efter BMI. Jag har räknat ut ditt BMI och kommit fram till att du har 21. Om du skulle klassas som tjock så skulle ditt BMI var 25 eller mer. Vad jag kan förstå så är du på god väg in i en ätstörning. Det grundar jag på det du tar upp – att du vill spy när du har ätit. Du skriver att du tycker att du är tjock, och även det är ett bekymmer. Ta hjälp av en kurator på din skola eller på en ungdomsmottagning för att få hjälp att bryta dina tankar – innan du verkligen får en ätstörning.

Kompis mammamatyr????

Hej, är en tjej på 20 år ...har ett jättejobbigt problem. Det är så att jag har en bästa vän som kväver mig totalt. Hon är jättefin och jag kan prata med henne om allt. Men reglerna är inte lika för oss. Om jag träffar en kille så visar hon ingen hänsyn då jag vill göra nåt i den relationen medan när hon själv träffar en kille, struntar hon i mig totalt. Då jag ska träffa någon annan kompis så blir hon nästan grinig och pratar skit om mina andra kompisar, om jag säger ett ord om hennes vänner blir det ett jävla liv. Ja, listan kan gå vidare... Men jag känner att jag blir hämmad och har någon slags plikt att berätta allt för henne, om hon får reda på att jag utelämnat någon detalj om mitt liv blir hon nästan arg! Vad ska jag göra? Prata med henne säger ni då… näe, det går faktiskt inte, utan jag måste ta ställning. Kan jag acceptera det här? Ska jag lägga ner vår vänskap för min frihet? Vad? Är det en sjuk relation? Jag bryr mig hemskt mycket om henne och vill egentligen inte förlora det vi har, men vet inte vad jag ska göra ...

Som du beskriver relationen mellan dig och din kompis, så låter det som en vänskap med tuffa villkor. Du skriver att du kan prata med henne om allt. Fast det kan du ju egentligen inte, för du kan inte prata om er relation. Vänskap är att ge och få av allt, egentligen. Uppmärksamhet, egen tid, tröst, tillit – listan kan bli lång. Hur en relation blir, är bådas ansvar. Du behöver se på det som är ditt ansvar, vad du bidrar med. Vill man förändra en relation måste man ändra sitt eget beteende. Och det verkar du klar över, eftersom du skriver att du måste ta ställning till hur du vill ha det. Du låter dig kvävas. Vad är ditt bidrag till det? Låter du bli att säga ifrån? Du låter din vän prata skit om dina kompisar. Hur bidrar du? Säger du ifrån? Du berättar saker för henne av plikt, inte för att du vill. Är det så du väljer att ha det? Du vill inte förlora det ni har, skriver du. Vad är det du värdesätter? Du ser att jag har många frågor, som du behöver ställa till dig själv om er relation. Därefter kan du ta ställning till hur den ska utvecklas, och prata med din kompis om det. För din skull, inte för hennes! Hon kanske förstår eller inte förstår. Det kan du inte råda över. Hur det än blir mellan er, kommer du att lära dig mycket om dig själv, och relationer till vänner.

Kom nu ihåg att inget är för stort eller för litet att fråga! Fråga om vad som helst!

Mer fred och kärlek till folket! :)